TED moments

I The New Yorker från 9 & 16 juli finns en rolig artikel av Nathan Heller om industrin kring TED i allmänhet och TED Talks i synnerhet. Den är tyvärr låst för icke-prenumeranter, men den är väl värd att köpa (under Culture Desk ligger dessutom följande bilaga öppen, med fem exempel på extremt framgångsrika TED Talks). Artikeln ramas in av en israelisk ung man, Lior Zoref, och hans dröm om att göra succé på TED-konferensen i Long Beach. Han börjar i den änden, att han vill hålla en presentation. Ämnet är sekundärt, han crowdsourcar själva innehållet. Han är nämligen doktorand inom kollektiv kognition och nätverk och vill visa på dess styrka. När det är dags för Liors framträdande har han övat över 400 gånger och bestämt sig för att ta in en oxe på scen för att göra framträdandet minnesvärt. Men artikeln handlar egentligen om själva fenomenet TED Talks: vem formatet tilltalar (”en universitetsutbildad person som vill minska gapet mellan akademin och det liv hen lever nu”), dess omfång (förra året såg sågs TED Talks-videos 800 miljoner gånger), hur hårt formaterat det verkligen är (sju kameror, en dramaturgi som en curator är med och jobbar fram utifrån ett antal typnarrativ, och en del skämt, jargong och referenser raderas ut så att publiker över hela jorden ska hänga med), och vad formatet gör med kunskap.

TED Talks har blivit någon form av underhållning i kunskapssamhället, där kunskap förmedlas via personliga berättelser snarare än utifrån data. I artikeln får vi följa konferensdeltagare som begeistrat talar om att upplevelsen redan börjar på flyget. Artikelförfattaren menar att en del av framgångsreceptet ligger i tillgängligheten på intressanta personer. De finns alla på en armlängds avstånd på konferensen. Men med biljettpriser på 6000 dollar och en lång väntelista så är den där närheten trots allt relativ.

Och det mest eftersträvansvärda är TED moments: stående ovationer som varar i minst en halv minut.

Själv önskar jag att författaren varit ännu lite mer kritisk. För även om det är fantastiskt att idéer får spridning, så snuddar han bara vid vilken inställning till kunskap som TED Talks utgår från (och då i form av metaforerna Solrosen och Bougainvillean). Givetvis är det jättefint att så mycket teknologiska innovationer och kunskap inom naturvetenskaperna når ut. Hans Roslings framgångar beskrivs ingående och han är ju fantastisk. Men vad gäller samhällsvetenskaperna, där kunskapsteorin är a och o, så blir TED Talks ibland problematiska. Och kunskapsteori behövs mer idag än någonsin tidigare, vi behöver förhålla oss kritiska till kunskap. Först då kan vi också delta i skapandet av ny kunskap på allvar. På så vis att vi vet dess begränsningar, dess räckvidd och kompatibilitet med annan kunskap. Bougainvilleanmetaforen når inte ända fram.

Men artikeln kastar på ett föredömligt vis ljus på industrin bakom TED, apropå att volontärer i 133 länder världen över arrangerar fem TEDx-evenemang om dagen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s