Julkort från Issey

En annan utställningskatalog som jag längtar efter att få sätta tänderna i är Future Beauty: 30 Years of Japanese Fashion. Utställningen som pågår på Barbican i London fram till den 6 februari 2011 är vacker och intressant. Möjligen inte lika kontextualiserad som de utställningar som signeras V&A. Men det finns mycket att titta på och lyssna till. Och jag hade alldeles för lite tid. Som vanligt sjunger jag utställningskatalogens lov. Utställningskatalogen är en plusversion av utställningen: den innehåller den självklara essän av utställningscuratorn tillika chefen för Kyoto Costume Institute Akiko Fukai, men också ett kapitel av Barbara Vinken (som bl a skrivit Fashion Zeitgeist) som placerar in det japanska modet i ett internationellt perspektiv, liksom texter på teman som ”In praise of shadows” (den här texten är ett utdrag ur Junichiro Tanizakis text kring japansk estetik från tidigt 30-tal), ”flatness”, ”tradition and innovation”, och ”cool Japan”. Sen förekommer så klart också kapitel om de stora japanska modenumren Issey Miyake, Rei Kawakubo, Yohji Yamamoto, Junya Watanabe, Jun Takahashi och Tao Kurihara.

På utställningen fastnade jag särskilt för Issey Miyakes röda A-Poc från 1999. Miyake och hans textilteknolog och designer Dai Fujiwara, hade då utforskat tygstycket sedan en tid tillbaka (bl a genom inspiration från kimonon), och tog i detta specifika projekt fram en vävprocess som skapade färdiga plagg utan sömnad. Kollektionen kallas A-POC, en akronym av ”A Piece of Cloth” alternativt en ordlek med ”epok”. Bäraren av A-POC-kläderna förväntades klippa upp tuben längs förmarkerade linjer, plaggen och formen var nämligen ”invävda i tyget”. När det datorvävda tyget klipptes krympte kanterna ihop som för att undvika repor i tyget. Jag tycker att det är väldigt fint, och spännande apropå materialinnovation men också vad gäller förhållandet mellan plagg och bärare.

Japan är onekligen ett mycket homogent land, och dess framgång inom mode kan bero på att den starka inhemska estetiska traditionen och därmed klara avvikelsen från det dominerande västerländska modet  gav mer kreativt utrymme. Men modeutvecklingen skedde parallellt med den ekonomiska boomen. Kanske gav de två näring åt varandra. Därför ser jag med spänning fram emot vad som händer i BRIC-länderna på modefronten. Kommer vi att få se designdriven innovation? Eller materialinnovation? Eller ökad kopiering? BRIC-länderna har alla ganska olika förhållande till mode. Mer om det i senare inlägg.

Till sist – en video om utställningen på Barbican:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s