När får vi vår svenska Dilma?

Igår blev Dilma Rousseff Brasiliens president, hon efterträder den omåttligt populäre Lula. När vi besökte Sao Paolo och Fundação Getulio Vargas inom ramen för Globalprogrammet på MBAn förra året diskuterades Lulas politik och hans möjliga efterträdare flitigt av de olika professorerna. Brasiliens fattigdomsbekämpningsprogram Bolsa Familia är oerhört intressant (läs mer här), men också mycket omdebatterat. Det har minskat andelen fattiga från 42.7% till 28.8%. Samtidigt menar vissa att programmet passiviserar folk och att det i ett sammanhang där läskunnigheten är låg har fungerat som ett slags röstköp. Men när det råder akut fattigdom känns det åtminstone för mig svårt att hävda arbetslinjen (även om det så klart i långa loppet gynnar landet om hela den stora befolkningen bidrar till tillväxten). En intressant aspekt med Bolsa Familia som ekonomiskt stöd är att det ges till mödrar och att det är villkorat: kvinnorna behöver i gengäld besöka mödravårdscentraler och barnavårdscentraler (för vaccinering) och se till att barnen går i skola upp till 17 års ålder. Men – nästan alla vi träffade i Brasilien talade om den katastrofala utvecklingen av grundskolan i Brasilien. Fler tar upp problemet (se här). Återstår att se om Dilma Rousseff också tar skolfrågan på allvar.

Oavsett hennes politik är det intressant att även Brasilien nu sällar sig till den stora skara länder som har eller har haft en kvinnlig president eller premiärminister.

Council of Women World Leaders är ett råd för kvinnor som är eller har varit premiärminister eller president. Min första kontakt med rådet var för ca 14 år sen, när Handelshögskolan, under en period av mycket aktivt jämställdhetsarbete, tillsammans med rådet arrangerade en stor konferens på Handels för rådsmedlemmar med flera. Senare var jag gästforskare på rådet när det huserade på Kennedy School of Government vid Harvard University. Nu hör det till Aspen Institute (jag är för övrigt fascinerad över att alplika miljöer verkar särskilt lämpliga för diskussioner kring världspolitik och -ekonomi). Under regelbundna konferenser utbyter dessa framstående kvinnor från skilda politiska läger och kulturer erfarenheter av att som kvinna vara i minoritet i politikens topp, men de diskuterar också allmänna frågor kring styrelseskick och demokrati. Laura Liswood, CWWLs grundare och generalsekreterare, gav i samband med konferensen på Handels ut en bok om de första femton medlemmarna. Sedan dess har medlemsantalet inte ökat lavinartat, men trots allt till fyrtio (om man endast inkluderar de nu levande).

Dilma Rousseff har placerat jämställdhet högt på agendan, och verkar tack och lov inte ha en könsneutral strategi. Hon har uttryckt en önskan om att få in fler kvinnor på maktpositioner i det brasilianska samhället. Och för att förbättra kvinnors möjligheter planerar hon bl a 6000 nya dagis.

I Sverige lyser diskussionen om statsministerns kön med sin frånvaro. Förutom i fiktionen då.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s