Männen på Kastrup revisited

Igår gjorde jag en trailer till filmen Men at Kastrup, en film av Nanna Gillberg och mig från 2003. Jag hade inte sett filmen på flera år. Men när jag nu ser den tänker jag på hur tydligt den är en produkt av sin tid. När vi gjorde filmen red vi på en våg av jämställdhetsinitiativ som spridit sig på Handelshögskolan och i samhället i stort. Kunskap om organisation och kön skulle integreras i olika kurser. Media belyste ständigt frågan. Vi såg det som vår självklara rättighet, och skyldighet, att ställa dessa resande män mot väggen, studera hur återskapandet av könsstrukturerna såg ut på denna ganska anonyma arena som genomströmmas av en samhällets elit. Jag är fortfarande stolt över vår film, och tycker att vi gjorde något bra, när vi flyttade blicken från kvinnor till män (som bekönade varelser i en struktur). Men det känns som att den dörr som hade öppnats kring millennieskiftet, när en feministisk våg drog över Sverige, nu har stängts ordentligt. Att driva jämställdhetsarbete står inte högt upp på någons prioriteringslista idag. Kunskap om kön i organisationer försvinner allt mer. Det är i alla fall mitt intryck.

Sen tänker jag att vårt lite naiva engagemang i filmen speglar vår egen ålder. Det skulle kännas väldigt främmande att idag göra en film där vi på samma kavata sätt t ex slår följe med en man som shoppar whisky. Men det mest skrämmande, när jag själv reflekterar, är att jag inser att jag inte längre skulle orka drivas av ilska i mitt arbete. Jag har blivit för bekväm. Jag vill ägna mig åt det som ger energi, som är både roligt och intressant. Jag tycker fortfarande att ojämställdheten är motbjudande. Självklart kan jag inte bortse från kunskapen kring makt, men hur jag närmar mig den har helt klart förändrats. Och så tänker jag på hur samhällsförändringar bromsas in av alla som blir som jag.

Nedan följer en kort beskrivning av filmen som jag saxat ur en artikel, The Making of ’Men at Kastrup’ som jag skrev i tidskriften Men and Masculinities (2006; 8: 518-524).

“The end result is a 37-minute documentary entitled ‘Men at Kastrup’. Organized along a number of themes, the film begins with exploring the topics of service, travel frequency, and lifestyle/consumption patterns. With travel days numbering into the hundreds, the businessmen give the impression of having very specific service requirements. However, while stressing the demands of traveling, they confess to relaxing, reading newspapers, and drinking wine in the lounge. We then move on, in the interviews, to focus on issues of male dominance, feminism, and businessmen’s clothing – with the aim of challenging prevalent norms of hegemonic masculinity by asking ‘unexpected’ questions. Evidently, the businessmen do find the latter subjects more difficult; whereas they give ready answers to questions about their travel habits and service requests, they claim not to have given the male dominance at the airport much thought. Some businessmen appear ill at ease when asked to explain why there are so few women at the airport (they laugh, and often refrain from giving a proper answer). Others, although seemingly comfortable at the task, clearly demonstrate the significance they place on gender-related questions by their answer or gestures (e.g., by saying “I’m a sexist”, or by shrugging their shoulders). Likewise, faced with the question of feminism, some men seem slightly provoked. Says one man: “So this is what the questions are about.” In other words, he reinterprets the entire interview in the light of this one question on whether or not he is a feminist.

Evoking Hochschild’s (1985) study of airline flight attendants, the passenger assistants testify to the emotional work that is required in their job. Every now and then, comments from the interviewees are juxtaposed with images from billboards at the airport. Taken collectively, these ads further reinforce the gender constructions at Kastrup. Not only are women often objectified in these images, but also, social class is repeatedly emphasized. For example, one reads: “Spoiled as a kid? Keep up your mother’s good work”, over a picture of a credit card.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s