Månad: mars 2011

London-Stockholm-Mumbai

Här var jag och intervjuade i måndags. Ett synnerligen vackert hus:

Greater London House

Det kallas även för Carreras Cigarette Factory, efter det tobaksföretag som lät uppföra detta art decohus. Intervjun var oerhört givande, men jag vill inte slösa bort den genom att skriva något ogenomtänkt här. Jag måste smälta den först.

Imorgon åker jag till Indien, det är snart dags för en ny programvecka med Global. Även denna gång passar jag på att åka lite tidigare, för att hinna med några intervjuer med aktörer i den indiska modeindustrin. Industrin är helt dominerad av herrmode, men det segment som växer allra mest är denim. Jag ska bland annat träffa vdn för Reliance Brands, vilket ska bli spännande (läs t ex här). Företaget satsar alltså både på joint ventures med utländska märken, men tydligen också på egna märken. Återkommer snart om den indiska modeindustrin. Då med mer kött på benen.

Jag undrar just om några svenska denimmärken blickar österut.

Vår i London

Är i London och intervjuar igen. Går omkring på Harvey Nichols och bläddrar bland Mary Katrantzou-klänningarna. Undrar om jag ser interiören från Görvälns slott. Jag tänker att det annars är skönt att interiörerna är hämtade från internationella arkitekturtidningar. Det blir som med låtar på engelska, en viss distans infinner sig med automatik. Klänningarna känns excentriska, en effekt som antagligen skulle uteblivit i en svensk medelklassversion med boliasoffor och maskroslampor.

Intervjuerna är intressanta. Men det känns hopplöst svårt att planera intervjuer när jag är så beroende av flyg och hotell, och framförallt, av upptagna personer som tenderar att ge sena svar. I korrespondensen med önskvärda intervjupersoner måste jag ofta förklara inte bara en gång utan två-tre gånger att det inte rör sig om ett studentarbete. Att jag har skrivit en avhandling för sex år sen. Att det är ett treårigt projekt. Att det är fråga om oberoende forskning. Men sen verkar de förstå, de verkar ha viss vana av – och glädjande nog även intresse av – att möta forskare, och jag slussas in i en annan fil. Just nu håller jag på och kontaktar modeproducenter i London. Jag hoppas kunna genomföra de intervjuerna i april och maj. Men innan dess gör jag en avstickare till Bombay, där modeindustrin ser radikalt annorlunda ut.

Sandrew-Metronome och filmen

Jag brukar inte göra gällande att jag bedriver predicerande forskning, dvs forskning som förutsäger beteenden/utveckling. Det är inte riktigt mitt mått på bra samhällsvetenskaplig forskning. Men även utan en sådan ambition vill jag påstå att Sandrew-Metronomes utveckling från ett sk ”helintegrerat nordiskt filmbolag” – dvs med filmproduktion, film- och dvd-distribution samt biografer – till dvd-distributör är helt och hållet i linje med den process jag beskrev och tolkade i min avhandling från 2005, Taste at Work. Den på den tiden ganska nya ägaren (Schibsted) hade stora problem med att förstå, och därmed värdera, den kompetens kring film och kultur som fanns i gamla Sandrews. Det sammanslagna företaget gick rakt in i den klassiska dikotomin kultur-ekonomi, där den senare blev den dominerande. Intervjustudien är från 2002, och i samband med min disputation tre år senare skickade jag över flera ex av min avhandling och erbjöd mig komma och berätta om min studie, som så klart hade mer allmängiltig relevans än ögonblicksbilden Sandrew-Metronome 2002. Avslöjande för företagets tillstånd var att INGEN nappade på mitt erbjudande, trots att jag ägnat fyra år åt företaget och branschen.

Backspegel Sao Paulo och Rio

Har varit i Stockholm i en knapp vecka nu. Och har fått acceptera att allt annat än gummisulor fortfarande är uteslutet på våra trottoarer. Globalveckan i Brasilien rusade förbi. Vi hade föreläsningar på FGV varvat med företagsbesök. Embraer: världens tredje största flygplanstillverkare och tillika ett av Brasiliens viktigaste exportföretag; Natura: kosmetikaföretag med direktförsäljning – de har 1 miljon konsulter bara i Brasilien; Scania: har en stor lastbilsfabrik utanför Sao Paulo, den största jämte Södertäljefabriken; Brasilata: ett företag som tillverkar burkar men som, trots att det rör sig om en mogen bransch, lyckas vara extremt innovativa. En genomsnittlig anställd (eller innovator, som man väljer att kalla de anställda på Brasiliata) lämnar 182 förändringsidéer om året; TV Globo: mediaföretaget som producerar de enormt populära telenovelas, och som på primetime på vardagar har ungefär 70% av den totala tv-publiken, ibland även 100% om det är en riktigt populär telenovela. En vanlig vardagskväll ser mer än 40 miljoner människor i Brasilien på TV Globos telenovelas; samt Petrobras: enormt olje- och naturgasföretag (sett till börsvärde och omsättning Latinamerikas största företag).

Återkommande tematik i föreläsningarna har varit inflationshistoriken och det finansiella system som växt fram i ljuset av den, Corporate Social Responsibility, kultur, historia, internationell handel, marknadsföring i Brasilien, med mera.

Nu är jag tillbaka och då är det som vanligt intervjutranskribering för hela slanten.