Indiska dagar

40% av Bombays över 20 miljoner invånare lever i slummen. Vi ser dem varje dag när vi åker till föreläsningar och på företagsbesök. Att ägaren till Reliance Industries, Mukesh Ambani, byggt ett hem för 2 miljarder dollar där han och hans fru bor med tre barn – och 600 anställda – gör mig illamående. Under mina tio dagar i Indien försöker jag förhålla mig till kontrasterna. När jag förra året vistades i Bombay och Bangalore kom jag aldrig riktigt över chocken. Aldrig blir mina egna privilegier så tydliga som här.

Fast beslutna att inte bli magsjuka går jag och mitt sällskap till Taj på High Tea på fredagseftermiddagen. Hotellet är helt avspärrat, militärer flankerar de provisoriska staketen, folkmassorna trängs utanför och vi förstår inte riktigt varför. Med en enkel gest mot hotellet och upplysningen ”we’re going to the Taj” blir vi insläppta. När vi ser cricketträn i säkerhetskontrollen förstår vi bakgrunden till uppståndelsen. Vi befinner oss mitt i Indiens cricketlandslag. Finalen mot Sri Lanka går följande dag och kommer att ses av 2 miljarder tv-tittare i 220 länder världen över. När Indien tar hem segern utbryter glädjekaos på gatorna. Textremsorna ”India: Kings of cricket” och ”India on top of the World” rullar över tv-skärmen.

Trots att 95% av befolkningen tjänar under 40 dollar per månad, trots att gapet mellan fattiga och rika aldrig varit så stort som nu, trots att korruptionen aldrig varit så utbredd som nu, kan man nästan ta på framtidstron hos många som vi träffar. Inte sällan har den att göra med den här bilden:

India's demography

I minst fyrtio år till kommer landet att domineras av unga. De flesta europeiska länder, liksom USA, Ryssland och Kina, har åldrande befolkningar. Indiens stora utmaning är hur det demografiska övertaget kan omsättas till en produktiv arbetskraft som kan ge välstånd till hela befolkningen. Vi besöker Volvo Bus (med tillverkning av bussar), MindTree (IT-service outsourcing), CISCO (nätverkslösningar), Reliance Communications (mobilkommunikation), Sun Jewels (diamantsmyckestillverkning för export), National Stock Exchange (börsen), och lyssnar på en föreläsning om Indian Railways, ett företag som med sina 1,4 miljoner anställda är världens största arbetsgivare. Många poängterar att västerländska företag måste lära sig att tänka i nya banor: stora volymer men små marginaler. Föreläsningarna äger rum på IIMB – en av Centralasiens bästa handelshögskolor. En deltagare frågar om skolan har många utländska studenter. Professorn svarar att testen tyvärr är för svåra (Hans Rosling har liknande erfarenheter som han berättar om här). Det finns en oerhörd drivkraft bland många indier, får vi höra. En förutsättning för globaliseringen är dekonstruktionen av värdekedjan, och tack vare den har Indien kunnat specialisera sig på IT och forskning & utveckling. Numera är globaliseringen mer driven av den enorma marknad som växer fram på den här sidan jordklotet, och företag tenderar att i allt högre grad bedriva själva affärsutvecklingen härifrån.

Med professorernas hjälp lotsas vi genom de problem och förändringar som Indien står inför. Just nu pågår demonstrationer mot korruption över hela landet. Ett initativ som jag tilltalas av är sajten I paid a bribe, där privatpersoner uppger vilka mutor de betalat. Utifrån denna statistik är Bangalore den mest korrupta staden i landet. Själv älskar jag att lyssna till föreläsningen om indisk kultur, och hur den påverkas av transitionsekonomin. Detta är högintressant kunskap för min forskning, men självklart också helt nödvändig information för företag som vill göra affärer med Indien. Mötet mellan det gamla och nya blir tydligt på den här sajten för arrangerade äktenskap. Det pågår ett enormt id-kortsprojekt där man ska registrera fingeravtryck (från alla tio fingrar) på hela befolkningen inom loppet av fyra år. Låter tidsoptimistiskt i mina öron. Men projektet ska bidra till att det t ex går att göra bankärenden utan korrupta mellanhänder.

När min kollega Lisa sista dagen köper ett vykort så räknar vi till sju personer som är involverade i den tio minuter långa transaktionen. Många gånger längtar jag efter effektivitet. Men Indien var en sluten ekonomi fram till 90-talet och det historiska bagaget kan jag acceptera. Men hur sambanden än ser ut, så är det för mig omöjligt att gå med på att arbetskraften kan få vara så billig att en vykortsaffär går runt med sju personer inblandade.

2 comments

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s