Igår föreläste jag för en grupp MBA-studenter från Darden School of Business. I flera år var jag programansvarig när Dardenklassen kom till Sverige och Handels för sin årliga programvecka på temat Sustainability, Design and Innovation. Mina erfarenheter av studenterna från Darden är oerhört positiva: de är öppna, nyfikna och smarta, och det är alltid minst en hand i luften när man bara måste sluta. Sen gillar jag att vara en programpunkt jämte Vasamuseet.
Temat för gårdagens föreläsning var The Economy of Fashion. Jag talade en del om estetiseringsprocesser, som gör att mekanismerna i modeindustrin blir intressanta långt bortom modets domäner, om spänningen mellan å ena sidan föreställningen om att varumärken ska vara konsekventa och tidlösa, något som många tongivande varumärkesmodeller vilar på, och å andra sidan idén om modets ständiga strävan efter det nya, neomanin. Och naturligtvis, om betydelsen av legitimitet. Under andra halvan av föreläsningen fokuserade jag på trendanalysföretagen inom modeindustrin och hur man kan se deras verksamhet som ett exempel på organisering av modefältet. När jag var i Indien blev jag kontaktad av en journalist på The Telegraph apropå en artikel hon skulle skriva om trendanalysbranschen. Hade själv inte möjlighet att medverka då, men slutresultatet blev bra tycker jag och jag välkomnar siffror på branschen (som nu alltså är värd 36 miljarder pund, och fortsätter växa).
Efter lektionen kom en student fram till mig och tipsade mig om ett Seinfeldavsnitt om ”the pirate shirt”, som en illustration av mode och trender. Eftersom vi talat om legitimitet förstår jag hans tanke. Här är två klipp från Seinfeldavsnittet (det senare är för nöjes skull spansktextat):
JENNY LANTZ 