Dior på Pushkin

Lika populär som den balsamerade Lenin är bland turisterna är Dior bland ryskorna. Idag besökte jag Pushkinmuseet som just nu huserar en stor utställning med titeln Dior: Inspiration. Kön ringlade sig lång.

Kö till Diorutställning

Utställningen är både omfattande och påkostad, och fungerar utmärkt i Pushkinmuseets magnifika salar. Den skiljer sig från andra modeutställningar i betoningen på konst som inspirerat modeskaparen Dior. Intill plaggen hänger olika konstverk – framförallt moderna mästare från Pushkinmuseets egna samlingar – men även en del senare konstnärer. Jag kan inte låta bli att jämföra med utställningen The Golden Age of Couture, eftersom den kretsade så mycket kring The New Look och jag genomförde en intervjustudie på Victoria & Albert om den. Den utställningen var betydligt mer kontextualiserande, den visade på hur dåtidens modefält var strukturerat. Man fick följa sömmerskornas arbete, haute couturens plats i samhället och ekonomin (både i London och Paris), kundernas liv, modisternas skicklighet, men självklart fick man också inblick i periodens mest framstående designers visioner och avtryck i modehistorien. På Pushkinmuseet är det mer fokus på Diorhuset och dess huvuddesigners, främst Christian Dior. Och det kan vara nog, dräkterna och klänningarna talar sitt tydliga språk och det är intressant att tolka dem i ljuset av utvalda konstverk. Audioguiden berättar länge om konst och plagg, och berättar hur exempelvis rysk konstruktivism påverkat Dior och hans efterföljare.

Vad jag har svårare att få klarhet i är kopplingen mellan företaget Dior och utställningen. Många modeutställningar rör sig i det snåriga gränslandet PR/konst. Jag minns med fasa Armaniutställningen på Guggenheim som kändes som en modebutik med retrospektiv. Ingenting sattes i något sammanhang. Den gången visade det sig också att Armani donerat en rejäl summa pengar till museet, och debatten om sponsring av museer intensifierades.

En delegation från Dior har bott på vårt hotell under veckan, och jag får intrycket av att man varit ganska öppen med att Dior: Inspiration är fråga om ett nära samarbete mellan museet och modehuset. Som sagt, såväl Diors egna kreationer som Yves Saint Laurents och John Gallianos visas. I en av salarna som är tillägnad Diors parfymproduktion visas en ny glasskulptur med projektioner som en konstnär gjort utifrån ett uppdrag att tolka en av Diors parfymer (minns inte om det är Miss Dior eller J’adore). Flera reklamfilmer för parfymer visas. Efter skandalen med John Galliano behöver förstås Dior all positiv publicitet man kan få, och utställningen bjuder på många fantastiska konstverk. Men det är en läskig utveckling rent generellt, om museet ruckar på sin roll som avsändare.

One comment

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s