Kopiering igen

I tisdags intervjuade jag på brittiska Vogue i London. En intervjuperson diskuterar olika konsekvenser av den höga takten i modevärlden och nämner att ”hon hört” att de stora modehusen inte längre har någon chans att slå ner på kopiering. De kedjor som kopierar har ett ständigt flöde av nyheter som gör att det för den kopierade inte är lönt att vidta rättsliga åtgärder eller att ens kräva ett borttagande av de kopierade kläderna. Alla åtgärder är för långsamma och straffet knappt, skadan hinner ske. Och för de kopierande kedjorna är det värt att ta risken.

Efter intervjun går jag in på Zara. Jag har nog inte varit där på länge, för jag häpnar. Där ser man Jil Sander, Prada, Stella McCartney, med flera, kopierade rakt av. Att man inte skäms, åtminstone lite. Det är ju stulna idéer. Nåväl. I Indien talade en intervjuperson om Diesels lanseringskampanj i landet. Den var på temat kopior och tog fasta på att det också är en ära att bli kopierad (se exempel från lanseringsfesten här). Men hur långt räcker äran? Många argumenterar för att lyxvarumärken får gratis marknadsföring via kopiering (se t ex Dana Thomas Deluxe: How Luxury Lost Its Luster). Det må vara så att kopieringen gagnar försäljningen av ett märkes väskor, parfymer, solglasögon osv. Men att den gagnar själva prêt-à-porter-kollektionen är jag mer tveksam till.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s