The Ache of the BoBo och glassen

Min fascination för The ache of the BoBo består. Jag har precis varit i San Francisco, där en uppsjö oberoende glassbutiker etablerat sig i stan de senaste åren. De flesta profilerar sig med retrostil, smaker, hållbara bägare och dylikt (t ex mysiga Bi-Rite Creamery). Men ett glasställe vi besökte liknade inget annat. Det heter Smitten Icecream och har lanserat glass på beställning (made-to-order).

SmittenSmittenSmakutbudet är begränsat, men ack så gott; fyra smaker som alterneras verkar vara standard. Och du kan endast välja en smak per bägare. Sen tillreds den glass du beställer i speciellt framtagna glassmaskiner som heter Kelvin. Vurmen för det omsorgsfulla finns sedan länge också i Sverige (jag tänker givetvis på utdraget brödbakande, långkok, hemlagat godis). Men det som är intressant på Smitten är att tillredningen också sker frontstage, en process som pågår i befriande korta 60 sek. Av presentationen att döma är Smittens usp pinfärsk glass skräddarsydd för just dig – man kan välja mellan fyra toppings. Glassen är också underbart god, den är ett slags mellanting mellan mjuk- och hårdglass, och innehåller inga iskristaller. Det är således en glassens motsvarighet till de i San Francisco omåttligt populära single drip coffee (som bl a Blue Bottle Coffee erbjuder, och som Drop Coffee i Stockholm gjort till sitt paradnummer), med skillnaden att glassen är god på riktigt.

På Smittens websida kan man läsa hur grundaren Robyn Sue Goldman i begynnelsen åkte runt San Francisco med Kelvin på en vagn, en Radio Flyer, och sålde glass på diverse festivaler, evenemang i Bay Area, och på San Franciscos gator. Robyn Sue Goldman hade, enligt websidan, ett förkläde och en dröm: att göra bättre glass. Med äkta, ekologiska råvaror så klart, och enligt glasskonstens alla regler. Jag tror inte att det uttryckligen står ”glass som vi själva gillar”, men det är i precis den andan Smitten verkar. Det hade kunnat stanna här och vara ett typexempel på en ache of the BoBo-verksamhet (jag googlar frenetiskt på Robyn Sue och undrar för mig själv vilket Silicon Valley-företag hon hoppat av). Det visar sig mycket riktigt att Robyn Sue har en MBA från Stanford. Men det det som verkligen skiljer Smitten från många andra verksamheter som grundats av plågade Bobos är att Smitten är ett innovationsdrivet företag: Kelvin, en glassmaskin som drivs av flytande kväve, är en patenterad uppfinning av Robyn Sue. Och i kassan används bara iPads med ”betalningssystemet” Square, det är ett företag i tiden.

Jag har tidigare undrat hur vår generation ska ta sig ur The ache of the BoBo-kulturen (som i och för sig inte är dålig, men den riskerar att bli enahanda och tillbakablickande). Även om den riktiga motreaktionen dröjer så är det här åtminstone ett steg vidare, att integrera innovationer i det omsorgsfulla och i övrigt traditionella hantverket. Möjligen är det så här sårade BoBos som suktar efter självförverkligande via kreativa handlingar får sitt lystmäte.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s