Marian Cannon Schlesinger: I Remember

I december fick jag ett vykort från Marian Cannon Schlesinger, som jag hyrde hos under 1998 och 1999 när jag var i Cambridge, MA. 99 år gammal har hon äntligen gett ut sina memoarer. Jag skyndade mig och beställde boken I Remember: A Life of Politics, Painting and People.

Den är en fröjd att läsa. Jag känner direkt igen Marians röst, hennes underfundiga och detaljrika beskrivningar av olika personligheter hon stött på genom åren. Boken täcker in hennes skolgång i Cambridge (hennes far var professor på Harvard och hennes mor var författare och tillhörde den första kullen kvinnor som gick på Radcliffe), en skildring som i mångt och mycket handlar om town and gown. Under Marians tid på Radcliffe kom professorna över och gjorde exakt samma föreläsning som de hade gjort i Harvards Sever Hall några timmar tidigare. Och det rådde hatt-tvång om man skulle bege sig till Harvard Square. Även om jag har hört många historier tidigare tycker jag att beskrivningarna av hennes besök i Kina på 30-talet är verkligt fascinerande, kanske för att landet är så helt annorlunda idag. Efter att ha utbildat sig till konstnär hängde hon på sin syster och dennas man, som var professor i kinesiska studier, till Kina. Först reste de i fyra och en halv dag över USA (med ”byte i Chicago”), sen följde 17 dagar ombord på ångfartyget från San Francisco. Hon beskriver ingående alla snobbiga engelsmän i Shanghais the Bund. Men också ett chockerande besök i ett silkesspinneri som ”liknade ett råtthål”, där 200 kvinnor och barn arbetade i en fabrik. Barn i fem-sexårsåldern arbetade från fyra på morgonen till sex på kvällen och tjänade två cent om dagen. Men den absolut största behållningen av boken är självklart det liv i politikens tecken som hon senare kom att leva, tillsammans med sin man Arthur Schlesinger, professor i historia på Harvard och special assistant åt John F Kennedy.

Särskilt i dessa kampanjtider är det roligt att läsa hur det gick till i 50- och 60-talets USA. Marian drogs in i politiken på allvar när Adlai Stevenson kandiderade till president för Demokraternas räkning. Dessförinnan hade hon mest, likt sin mor, varit engagerad i olika lokala frågor som rörde reformer i Cambridge. Att det var något särskilt med Adlai, förstår jag när jag läser boken. Marian beskriver det som att hon ”became transported by the Stevenson phenomenon”. På Democratic National Convention höll han ett tal och Marian beskriver atmosfären som euforisk: ”A new star was born. A man of irresistable wit, eloquence, and spirit had arrived to enrich and enliven the political scene and inspire a whole generation of young people. Like so many others, I was hooked”. Även Arthur arbetade då för Stevensonkampanjen, men från det nationella centret i Springfield. Men i Cambridge organiserade Marian och hennes vänner ett Stevenson HQ vid Harvard Square, och de var otroligt framgångsrika med att involvera Cambridgeborna tack vare sitt tidigare engagemang i lokalpolitiken. Marian reflekterar kring att hon under hennes år i politiken ofta upplevde det som som att kvinnorna gjorde fotarbetet där de verkligen fick människor att gå och rösta, medan policy-making (som hon definierar som det smärtfria politiska arbetet i form av luncher och middagar) var en manlig domän. Orealistiska förhoppningar är också en del av kampanjarbetet, konstaterar Marian (som vi vet vann Eisenhower valet).

Det är märkligt att så många Kennedyböcker kommit ut på svenska nyligen. Marian berättar att hon allt oftare blir kontaktad av olika skribenter och av Kennedybiblioteket, hon tillhör trots allt en försvinnande liten skara som har haft egna relationer till Kennedysyskonen.  Jag har läst Arthur Schlesingers A Thousand Days: John F. Kennedy in the White House, men Marian kompletterar med ett eget perspektiv, befriande rent från den odelat beundrande blick som är så vanlig när Kennedyklanen beskrivs av folk som var med. Många iakttagelser kommer från just policy-making-situationer. Arthur Schlesinger hade arbetat för JFKs kampanj redan från 1960 – Marian hade kampanjat för Stevenson igen. Idag låter det lite rörande att kampanjandet tog sig sådana uttryck att t ex William Buckley skickade över en åsna till Schlesingers. Så småningom, när JFK gått segrande ur presidentvalet, utsåg han delar av sitt kabinett hemma hos Schlesingers, på Irving Street 109 i Cambridge. Fakultetschefen från Harvard kom förbi på cykel, massor av poliser och Secret Service-personal flankerade gatan. Cambridge hade plötsligt blivit lite av ett centrum; granne med Schlesingers bodde John Kenneth Galbraith, som också arbetade nära presidenten. JFK var enligt Marian oerhört väluppfostrad, charmig och sofistikerad men från hennes horisont var han också lite trångsynt (parochial). Hon berättar hur Kennedyfamiljen fick allting att handla om dem, oavsett om de befann sig i D.C. eller på middag hos Willy Brandt. JFK var snabbt omhuldad av alla intellektuella, men Marian menar att vissa beslutsfattare betedde sig som om allt handlade om ytterligare en match mellan Harvard och Yale (Marian tyckte att CIA under Bay of pigs-fiaskot dominerades av tonårskillar från Yale som verkade tänka att de vinner nästa gång istället). Marian återger situationer från mängder av fester, tillställningar och tennismatcher, hon skriver om hur viktigt det var att vara lojal med Kennedys, om hur hennes måleri utvecklades, och om olika resor i världen. Hon arbetade sen nära Robert Kennedy fram till dagen han sköts.

Marian är en otroligt vital person, som har lyckats behålla både nyfikenheten, intellektet och vänligheten livet igenom. Det finns inte ett uns av snobbighet hos henne, trots alla människor hon träffat och allt hon varit med om.

Den senare delen av boken handlar återigen mer om Cambridge, om hur staden förändrades. Det är roligt att tänka att den lilla staden hade nationell betydelse på 60-talet. Men Marian brukade säga till mig att har du varit i Cambridge och New York har du inte varit i USA.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s