Den teslösa forskningen

Vad är din tes? När jag berättar att jag skrivit en bok är frågan nästan obligatorisk.

Frågan är naturligtvis ställd av någon som vet att jag är forskare. Och jag vill skyndsamt påpeka att jag inte menar att frågeställaren är dum. Men frågan är en påminnelse om att vetenskapssamhället misslyckats med att förmedla vad forskning är. Många tror fortfarande att forskning per definition handlar om att testa hypoteser. Att upptäcka och kanske överraskas.

Samtidigt talar vi om att vi har tagit klivet in i Kunskapssamhället. Idag presenteras mängder av information som kunskap och fakta, och om man inte förmår utvärdera hur bärig den är, eller hur förenlig den är med annan kunskap, hamnar man lätt i något slags relativism. Och då är det särskilt läskigt om något tillskrivs stor vikt bara för att det presenteras i ett naturvetenskapligt hypotes-testarformat. Många svenska forskare hörs muttra att det är bättre i Norge där universitetsstudier inbegriper ett obligatoriskt vetenskapsteoretiskt inslag (läs mer här: http://snl.no/examen_philosophicum).

Vill man lära sig lite om kunskapsteori inom samhällsvetenskapen föreslår jag Samhällsvetenskapernas förutsättningar av Harald Grimen och Nils Gilje.

Men också idéhistorikern Sven-Eric Liedmans Mellan det triviala och det outsägliga som också diskuterar samhällsvetenskapernas särprägel. För det första handlar den om studieobjektet – människornas värld – och vad som skiljer den från naturen. Ett sådant exempel är att man inte kan tala om några naturlagar (eller universallagar) inom samhällsvetenskaperna därför att människor har kunskap eller uppfattningar om förutsättningarna för deras handlingar. Därmed är orsak-verkansamband alltid instabila. Vi kan få självupphävande och självuppfyllande profetior. Ett känt exempel på det senare är när det i ett ekonomiskt krisläge sprids ett rykte om att en bank är på väg att gå i konkurs på grund av dålig likviditet. Trots att ryktet är ogrundat får folk panik när de hör talas om det, tar sig till banken och tömmer sina konton för att rädda sina sparade pengar. Banken går faktiskt i konkurs dagen därpå.

På tal om vad som skiljer människornas värld från naturen, så finns det inom samhällsvetenskaperna olika uppfattningar om samhällets beståndsdelar, metodologisk individualism eller kollektivism.

För det andra ägnar sig Liedmans bok åt frågan om samhällsvetenskapernas (och humanioras) forskningsmetoder och teorier liknar dem som visat sig framgångsrika inom naturvetenskaperna. Genom att göra en historisk genomgång av metoder inom samhällsvetenskaperna diskuterar han huruvida siffror och kvantiteter, exakta mått, precisa definitioner har en underordnad roll till förmån för levande framställningssätt, inlevelse, känsla för väsentligheter, förmåga till överblick.

Min vetenskapsteoretiska position är socialkonstruktionismen. Den innebär att jag ser all kunskap som socialt skapad och därmed föränderlig över tid och rum. Därför är det inte relevant för mig som forskare att definiera de fenomen jag studerar. Jag vill snarare se hur intervjupersonerna använder ordet och relaterar till fenomenet, vilken mening de lägger i ordet. Hur de är med och skapar fenomenet. Definitioner är däremot relevanta när det gäller teorier.  Kvalitativ, tolkande forskning syftar till att skapa djupare förståelse för ett fenomen. Som forskare måste jag sträva efter att presentera mina tolkningar som rimliga, genom att hänvisa till teori och empiri.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s