Uncategorized

179 år av ensamhet

179gruppfoto

Foto: Caroline Andersson

Den 8 mars släpps vår bok 179 år av ensamhet (Albert Bonniers Förlag). Här följer kort info om boken och länkar till inslag i media.

Hur agerar kvinnor på arbetsplatser med mansdominans och vilka konsekvenser får deras handlande? 

”En vintermorgon låg Handels uppdaterade jämställdhetsplan ute på intranätet och upplyste att ’målet att ha tjugo procent kvinnor som professorer år 2020 kvarstår’. Vad tar man sig till när till och med målen är så blygsamma? Vi tyckte att det vore spännande att höra hur våra kvinnliga kollegor tänkte när möjligheterna till karriär är så små och det var så vi fick idén till den här boken.”

I antologin 179 år av ensamhet avslöjar tio kvinnor från den manliga bastionen Handelshögskolan sina tankar och strategier. Författarna är forskare och lärare och har fått förhålla sig till en ojämställdhet som saknar motstycke i universitetsvärlden. Öppenhjärtigt beskriver de situationer de ställts inför och val de gjort. Det rör sig om karriärförhoppningar som sällan infrias, om motdrag, om önskan att bli sedd som kompetent, om revanschlusta, om strävan efter att vara en i gänget och om att skapa ett eget gäng. Berättelserna blottlägger de skilda villkor, ålderstigna värderingar och oskrivna regler som präglar ojämställda arbetsplatser och skapar frustration och isolering men visar också på strategier för att bryta mönster och rymmer ett stort mått av ironisk distans, medvetenhet, finurlighet och energi.

Mansdominansen på Handelshögskolan är en sekellång tradition som får konsekvenser för den forskning och undervisning som bedrivs, och i förlängningen för närings- och samhällsliv i Sverige. Kvinnorna på Handelshögskolan står inför samma situation som många kvinnor i näringslivet och på andra håll.

Medverkande författare:

Charlotte Holgersson, Pia Höök, Jenny Lantz (red.), Lin Lerpold, Pernilla Petrelius Karlberg, Linda Portnoff (red.), Sara Rosengren, Emma Stenström, Karin Svedberg Helgesson, Anna Wahl.

Boken kan köpas bland annat genom Adlibris och Bokus.

För intervjuer, vänligen kontakta Anna-Karin Korpi på Albert Bonniers Förlag. Telefon 08-696 84 97 eller 070-798 85 39.

MEDIA

3 mars Studio Ett

5 mars DN Lördag

7 mars VästerbottensKuriren (rec.) om den är låst, går texten att finna här.

8 mars Ekonomi- och Finansnyheterna (Handelsbankens TV)

8 mars GP (rec.)

8 mars Eskilstuna-Kuriren (rec.)

8 mars Hallandsposten (rec.)

8 mars SvD (krönika)

8 mars Centrum för Näringslivshistoria

8 mars Gomorron Sverige ca 7:52:20

8 mars  SVT Kultur

8 mars Kulturnyheterna (SVT) första inslaget

9 mars Feministiskt Perspektiv (rec.)

9 mars litteraturmagazinet.se (rec.)

9 mars Maktsalongen

10 mars Skånska Dagbladet (rec.)

11 mars DI Weekend

11 mars Jönköpings-Posten (rec.)

14 mars DN Ekonomi (krönika)

15 mars Aftonbladet (rec.)

17 mars Affärsvärlden

18 mars Sydsvenskan (rec.)

21 mars ETC.

22 mars Morgonpasset i P3 (1:36:50 in i programmet)

24 mars shortcut.se

30 mars DI (ledare)

30 mars Tidningen Chef

31 mars DI (krönika)

1 april Resumé (krönika)

9 april Gotlands Folkblad (ledare)

8 april Politik i bokhyllan, SVT

13 april Civilekonomen (ligger inte ute än)

14 april Jusektidningen Karriär (ligger inte ute än)

21 april DN Kultur (essä)

25 april Universitetsläraren (krönika)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Parfymmässa

FragranzeskyltFragranze

FragranzemässhallenFörrförra helgen var jag på Pitti Fragranze i Florens, för att få en bättre inblick i hur parfymmässor funkar. Jag träffade många bekanta som jag intervjuat i parfymbranschen (vid det här laget ca 30) för Scentmakingprojektet. På mässan presenterade framförallt distributörer sina parfymmärken, men seminarieprogrammet var också roligt. Bland annat lyssnade jag på några representanter från parfymproducenten Mane som dekonstruerade en doft de tagit fram för märket JF Schwarzlose, Altruist. Upprinnelsen var också ett samarbete mellan JF Schwarzlose och en likaledes Berlinbaserad konstnär, Paul DeFlorian (alla dessa samarbeten mellan konst-, mode-, design- och parfymvärlden fullständigt exploderar, men det återkommer jag strax till).

På seminariet dekonstruerade näsan, Véronique Nyberg, hela parfymen genom att presentera de viktigaste essentiella oljorna, en efter en. Hon hade en assistent som flitigt stod och förberedde prover som andra assistenter delade ut vid varje bänkrad, så att alla i publiken skulle kunna följa med i presentationen: Bergamott, Citron, Ingefära, Svartpeppar var till exempel toppnoterna, som vi började med. Givetvis var det inte vanliga versioner av dessa. ”Hur doftar då essentiell citronolja utan citral?” var en av de frågor vi fick besvarade med proverna som skickades ut. Och när vi kom längre ner i doftpyramiden fick vi också beundra olika molekyler, exempelvis Aqual och Ambramone. Ingredienschefen dröjde länge vid bilden av Acqualmolekylen som tydligen var ovanligt snygg (se bild nedan).

FragranzeseminariumFragranzemolekyl

Jag uppskattade också ett samtal mellan Chandler Burr och François Hénin från Jovoy, och grundarna av Lucky Scent.

lägesrapport

vågorNice

Jag har inte skrivit så mycket här. Orsaken stavas bokmanus; jag skriver helt enkelt så mycket i worddokument just nu, att jag inte riktigt mäktar med något annat. När dessa manus är klara ska jag börja uppdatera mer här. För jag har vansinnigt mycket att berätta om mitt parfymprojekt. Det händer otroligt mycket spännande på parfymfronten – vissa jag talar med beskriver det som en parfymrevolution – och jag har hunnit träffa många personer från den europeiska parfymindustrin. För några veckor sedan besökte jag IFRA, International Fragrance Association i Bryssel.

Apropå bokmanus så utkommer jag med tre böcker nästa år:

* The Trendmakers som är den engelska översättningen av Trendmakarna, kommer ut på Bloomsbury Academic i juni.

* Det bokmanus jag spurtar med just nu är en oakademisk, lättillgänglig version – utan titel för tillfället – av Trendmakarna, där jag ger mig ut på en trendspaning kring trenderna. Utkommer på Bokförlaget Atlas.

* Linda Portnoff och jag är redaktörer för en bok om kvinnors strategier på Handelshögskolan. Räkna med girlpower i vår! Utkommer på Albert Bonniers Förlag.

Hej från hettan.

Blockbusters

Blockbusters

Idag har vi på ABC-centret haft ett seminarium kring Blockbusters av Anita Elberse, nationalekonom på Harvard Business School. I hennes bok visar hon, med stöd av data på industri- och företagsnivå, hur kulturföretag allt mer anammar en blockbusterstrategi. Talet om ”the long tail” ger hon inte mycket för, framgångsreceptet ligger i stora blockbusters. Hon rör sig i nöjesindustrin, mellan film, tv, förlagsbranschen, musik och sport.

Elberse berättar bland annat att av de åtta miljoner digitala låtar som såldes i Nordamerika under 2011 så såldes 4% i under hundra ex, och 1% i ett ex var. Å andra sidan utgjordes 15% av försäljningen av låtar som såldes i över 1 miljon ex var och 40% av försäljningen utgjordes av låtar som såldes i över 100 000 ex. Koncentrationen på marknaden och informationsteknologin skapar en ”winner-take-all”-dynamik, som gynnar blockbusters.

Att blockbusterstrategin ackompanjeras av ett risktagande utan motstycke är intressant. Siffrorna visar att förlagen, musikproducenterna, tv-bolagen trots allt tjänar mer genom att satsa allt på en häst. Att lägga ytterligare pengar på en och samma vara, snarare än att fördela satsningarna, ger större vinstpotential.

Själv funderar jag mycket över resonemangens tillämpbarheten på en svensk, eller europeisk, marknad. Elberse visar hur blockbusterstrategin breder ut sig. Men exemplen är ofta hämtade ur en amerikansk kulturimperialistisk kontext där alla produkter självklart kan avyttras på en global marknad (tänk bara Sleepless in Hollywood). Enda gången Elberse inte utgår från ett amerikanskt eller brittiskt sammanhang är när hon ger exempel från sportvärlden, där en blockbusterstrategi i form av stjärnjakt förändrat spelplanen. I Real Madrid, Boca, FC Barcelona, och i tenniseliten råder en ”winner-take-it-all”-strategi.

Jag tänker på satsningar som Strindbergs stjärna.

Elberse talar inte så mycket om att bygga upp kulturella värden, om att balansera brett och smalt som är det vanliga förhållningssättet bland kulturekonomer. Men så är hon också nationalekonom. Hon påstår att vi tar till oss kulturprodukter som är populära. Vi är sociala varelser, förklarar hon. Andra aspekter av kulturkonsumtion, t ex att kulturkonsumtion också fungerar som en social markör, lämnar hon därhän. Att de stora filmbolag, tv-bolag och förlag som satsar enorma mängder pengar på marknadsföring av ett fåtal förväntade blockbusters också måste besitta en särskild kompetens, förmågan att se vad som kommer att funka, berör Elberse inte heller. Men konstaterar att satsningarna ibland har drag av självuppfyllande profetior.

Själv läser jag boken som ännu ett exempel på hur kulturföretag idag gör allt för att kringgå och minska de oberoende smakskaparnas makt. Producenterna vill så gärna kommunicera direkt med konsumenterna, eller med återförsäljare utan egna kulturella visioner. Jag tror att vi behöver fler smakskapare, som kan hjälpa oss att hitta nytt, se gammalt på ett nytt sätt, gå bortom de mekaniska rekommendationerna vi får av Netflix och Amazon.

Tsinghua University hälsar på

Idag har vi på ABC-centret tagit emot en delegation från vår motsvarighet på Tsinghua University, National Research Center of Cultural Industry. De berättade lite om sin forskning, som kretsar mycket kring nya medier, och vi om vår. Här på bilden har vi Zhang Zheng (Ph.D.), Min Hang (Associate Professor) och Chengyu Xiong (Professor och centrets chef). Enligt dem är deras center Kinas främsta inom kulturindustriforskning och en stor del av deras forskning får direkta konsekvenser för policyarbetet i Kina. Och kulturindustrin är viktig för den kinesiska staten, det stod klart efter vårt samtal. Men centret används också som en plattform för undervisning inom området kulturindustri, då i samarbete med de olika skolorna på Tsinghua University. Dessa tre forskare var dock hemmahörande på School of Journalism and Communication, men hade även businessbakgrunder av olika slag.

Tsinghuadelegation

Jag tyckte att det var roligt att på nytt stifta bekantskap med Tsinghua University eftersom jag    varit där flera gånger med MBA Global. Då var vi på deras Business School. Tsinghua har ca 26 000 studenter, vilket kanske inte är ett så högt antal för ett universitet, men i och med att universitetet ligger i ett slags universitetskvarter (Haidian) tillsammans med ytterligare elva universitet, så är studenternas överrepresentation på gatorna högst påtaglig. Tsinghua och det intilliggande Beijing University anses tillhöra toppskiktet bland kinesiska universitet (och Fudan University, i Shanghai, som vi tidigare varit på med MBA Global, tillhör också elituniversiteten).

Vi fick en bok på kinesiska som blir något att bita i. Det såg ut att handla mycket om kartläggning. Men vi får nog be någon språkkunnig student att göra ett sammandrag. Hursomhelst så ska ABC och National Research Center of Cultural Industry skriva under ett samarbetsavtal, vilket vi ser fram emot.

 

Tsinghuabok

Här tar vi emot boken om den kreativa industrin.

 

 

 

 

 

 

 

 

Blow och Guinness

En grupp kulturarbetare som jag är särskilt intresserad av är sk smakskapare. Tastemakers. Det är alltså fråga om personer eller institutioner som verkar i gränssnittet mellan produktion och konsumtion, ett slags intermediärer som är med och sållar bland det tänkbara. Som upptäcker. Som definierar och kategoriserar. Som tar olika hög risk. I min bok Trendmakarna är trendanalytiker en speciell form av smakskapare, eftersom de rör sig i bakgrunden. De är sällan särskilt synliga för slutkonsumenten, de ligger lågt med sin position. Däremot finns det andra smakskapare i modevärlden som är betydligt öppnare med sin maktställning, t ex kritiker, redaktörer, stylister, inköpare på viktiga varuhus, mfl.

Just nu skriver jag en artikel om två kvinnor på temat Patrons of fashion (ett begrepp som jag finner svårt att översätta, men som tur är skriver jag på svenska). Utifrån biografier kring Isabella Blow och Daphne Guinness försöker jag ringa in konstruktionen av en ”patron of fashion”, och jämför den med den idealtypiska Patron of the Arts. I dagarna öppnar en utställning kring Isabella Blow på Somerset House i London. Jag ska dit i nästa vecka. Och för ett par år sen var jag på Daphne Guinness-utställningen på FITs museum. Tanken är därför att jag tar in utställningarna i artikeln också. Villkoren för smakskapare på olika nivåer i modebranschen, och i kulturindustrin i stort, är i mina ögon oerhört intressanta. I vår digitaliserade tid hör vi ofta att producenterna äntligen kan nå konsumenterna på ett mer direkt vis, men jag är ganska övertygad om att någonting går förlorat – förnyelse – om dessa smakskapare inte får lov att skapa magi och outtröttligen rikta våra ögon åt nya håll. Vissa smakskapare är dessutom med och formar produktionen – i modeindustrins fall, designen – hos vissa. Blow och Guinness är intressanta därför att de hade respektive har en så aktiv roll på fältet, inte bara gentemot konsument, utan framförallt gentemot designers.

Mer om denna text när jag sett utställningen. Anledningen till att det varit så tyst från mig på sistone är att jag under hösten skrivit på hemliga ansökningar. Som forskare måste jag ständigt skriva ansökningar, som jag inte vill avslöja förrän de gett utdelning (för man kan alltid bättra på och skicka in på nytt). Men det rör sig om roliga projekt. Sen har jag hängt mycket med min MBA-klass, i nästa inlägg är det dags att berätta om Hongkong-resan tror jag.