Uncategorized

SLUTAR FORSKA! SÖKER JOBB!

jobbsökande

Just nu arbetar jag med det kanske roligaste forskningsprojekt jag hållit på med, om parfymindustrins utveckling och hur värde skapas i parfymvärlden. Det blir en bok.

Jag ångrar inte för en sekund att jag började med forskning: kunskapen, förståelsen, möjligheten att fördjupa sig, friheten, skrivandet. Men under föräldraledigheten (ja, det är väl nästan parodiskt) och sommaren funderade jag intensivt på hur jag vill blicka tillbaka på mitt arbetsliv när jag blir äldre.

Jag vill kunna tänka att jag gjort både det ena och det andra. Att jag vistats och verkat i olika världar. Att det känts lite spännande och nytt ibland.

Därför har jag bestämt mig för att lämna forskningen och akademin. I oktober sa jag upp mig från Modevetenskapen där jag hade en lektorstjänst. Jag kommer att vara kvar på Handelshögskolan fram till september då mitt forskningsprojekt tar slut.

Jag blev inte professor, vilket jag hade siktet inställt på från början, men jag blev docent i två ämnen och det räcker gott för mig. Jag har en annan utblick nu.

Jag vill alltså anmäla mig som jobbsökande. Tipsa mig gärna om jobb eller var min syokonsulent om du har idéer om vad jag skulle kunna göra. Jag är docent i företagsekonomi och docent i modevetenskap. Jag har arbetat som Program Director med Handelshögskolans Executive MBA i åtta år, i några år också med ansvar för en inriktning kring globalisering. Jag har varit vice ordförande i Svensk Form i sex år. Man kan läsa mycket mer om mig här på min blogg och ta del av mina jobbtankar här nedan.

Det är inte så att jag vill sadla om fullständigt och bli florist eller språklärare, utan jag hoppas och tror att mina erfarenheter och kunskaper kan vara till gagn någon annanstans. För egen del längtar jag efter att sätta mig in i en annan värld och gärna jobba tillsammans med andra.

 

Inom vad?

Just nu går mina tankar ungefär så här:

Ett område där jag är säker på att jag skulle kunna bidra är omvärldsbevakning och analys/strategi. Som samhällsvetenskaplig forskare är jag tränad i att förstå sociala skeenden. Det kan vara på olika nivåer, en mer generell samhällsnivå – makronivå – eller specifikt på organisationsnivån. Jag är också, tack vare min businessbakgrund, tränad i att mejsla ut strategier. Jag har visserligen mina specialistkunskaper inom organisation och ledarskap, kulturekonomi, globalisering, utbildning och jämställdhet men nog så viktigt är att vara tränad i att förstå förlopp och att betrakta fenomen från olika perspektiv. Har för den delen också skrivit en tjock bok om trenders betydelse, Trendmakarna.

Kulturekonomi är självklart intressant för mig. Hela min forskargärning ryms inom detta område. Även om mina studieobjekt varierat – film, utställningar, scenkonst, mode, parfym – så är det samma grundläggande mekanismer som präglar verksamheter av denna art och här har jag spetskompetens för vårt ekonomiserade tidevarv.

Organisation och ledarskap är min hemvist rent ämnesmässigt, det var på den institutionen jag disputerade och där har jag undervisat en rad kurser. Jag är alltså väl bevandrad i olika synsätt på hur man kan förstå vad som händer i och mellan olika organisationer, och då talar jag förstås om alla slags organisationer: företag, liksom organisationer inom offentlig och ideell sektor. Organisationsanalys intresserar mig fortfarande och jag kan absolut tänka mig någon sorts konsultjobb eller att leda ett förändringsarbete internt på ett företag.

Jämställdhet. Som feministisk forskare har jag kastat ljus på hur kön skapas i kulturekonomin och på dess arbetsplatser, men jag har även skrivit en lång rad rapporter om organisation, ledarskap och kön, där jag följt och analyserat satsningar för att skapa ökad jämställdhet i företag och offentlig sektor. Jag har också ansvarat för kurser på temat, gjort filmer (Men at Kastrup och Minnen av jämställdhetsarbete), varit på Council of Women World Leaders och var initiativtagare och redaktör till antologin 179 år av ensamhet.

Jag har lång erfarenhet av att sätta ihop program och förmedla kunskap till praktiker. Att föra ut kunskap i olika former är något jag verkligen gillar. Oavsett om det rör sig att förpacka den på ett relevant sätt i ett utbildningsprogram eller på en kurs eller att använda sig av andra medier som film eller (icke-akademiskt) skrivande. Exakt hur jag omsätter detta till ett jobb utanför akademin vet jag inte. Internutbildning? Utbildningssektorn?

Som ett sista område vill jag nämna ”något entreprenöriellt, innovationsinriktat”. Jo, det är avsiktligt luddigt. Jag lockas av att vara med och bygga upp något eller syssla med affärsutveckling. Något jag egentligen alltid gillat men inte fått så mycket utlopp för. Alla åren med MBAn har gjort sitt till – hela utbildningen ligger nära praktiken – och jag känner mig uppdaterad inom många olika ekonomiämnen. Jag har haft många affärsmodeller i mitt huvud men har haft fullt sjå med att skriva böcker. När jag läste min Master hade jag marknadsföring som inriktning och mina senaste forskningsprojekt, kring mode respektive parfym, har ju gällt kommersiella (om än kreativa) världar. Jag är heller inte främmande för affärsverksamheter som också har ett CSR-anslag, då vi arbetat mycket med det inom ramen för MBA-programmet.

 

Varför anställa mig?

Jag inser ju att det krävs en modig arbetsgivare för det är inte så vanligt att anställa en forskare.

  • Jag är inte direkt någon isolerad labbforskare, jag har hela tiden jobbat nära praktiken: i forskningen har jag varit ute i verksamheter och intervjuat människor, jag har föreläst oändligt mycket på företag och i andra organisationer, i åtta år har jag hängt med chefer i MBAn och ordnat företagsbesök i Stockholm och runt om i världen.
  • Att ha en alltför hårt mallad idé om anställdas kravprofiler gör lätt att man fastnar i gamla tankebanor, förgivettaganden om vad som gäller, om hur världen är beskaffad och vilka handlingsalternativ som står till buds. En sån som jag kan hjälpa till att bryta det, för dels har jag inte den gängse bakgrunden (vågar jag påstå), dels är jag är drillad i perspektivseende. Det är för övrigt det första jag brukar pränta in i MBA-deltagarna: att vi ska lära oss att gå bortom självklarhetens mur.
  • Skarpare analyser.
  • När alternative facts sköljer över oss kan det vara påpassligt att ha någon som kan stärka trovärdighet i utsagor och förklara hur de är underbyggda.
  • Man får en entusiastisk medarbetare. Jag skulle verkligen tycka att det vore roligt och spännande att sätta mig in i något nytt. Jag tror att det är hälsosamt att byta bransch ibland.
  • Det kanske är överflödigt att tillägga att jag förstås är van vid att självständigt bedriva och fullfölja projekt.
  • Dessutom är jag pålitlig, driven, nyfiken på att lära mig, trygg i min identitet och ganska trevlig.

 

179 år av ensamhet

179gruppfoto

Foto: Caroline Andersson

Den 8 mars släpps vår bok 179 år av ensamhet (Albert Bonniers Förlag). Här följer kort info om boken och länkar till inslag i media.

Hur agerar kvinnor på arbetsplatser med mansdominans och vilka konsekvenser får deras handlande? 

”En vintermorgon låg Handels uppdaterade jämställdhetsplan ute på intranätet och upplyste att ’målet att ha tjugo procent kvinnor som professorer år 2020 kvarstår’. Vad tar man sig till när till och med målen är så blygsamma? Vi tyckte att det vore spännande att höra hur våra kvinnliga kollegor tänkte när möjligheterna till karriär är så små och det var så vi fick idén till den här boken.”

I antologin 179 år av ensamhet avslöjar tio kvinnor från den manliga bastionen Handelshögskolan sina tankar och strategier. Författarna är forskare och lärare och har fått förhålla sig till en ojämställdhet som saknar motstycke i universitetsvärlden. Öppenhjärtigt beskriver de situationer de ställts inför och val de gjort. Det rör sig om karriärförhoppningar som sällan infrias, om motdrag, om önskan att bli sedd som kompetent, om revanschlusta, om strävan efter att vara en i gänget och om att skapa ett eget gäng. Berättelserna blottlägger de skilda villkor, ålderstigna värderingar och oskrivna regler som präglar ojämställda arbetsplatser och skapar frustration och isolering men visar också på strategier för att bryta mönster och rymmer ett stort mått av ironisk distans, medvetenhet, finurlighet och energi.

Mansdominansen på Handelshögskolan är en sekellång tradition som får konsekvenser för den forskning och undervisning som bedrivs, och i förlängningen för närings- och samhällsliv i Sverige. Kvinnorna på Handelshögskolan står inför samma situation som många kvinnor i näringslivet och på andra håll.

Medverkande författare:

Charlotte Holgersson, Pia Höök, Jenny Lantz (red.), Lin Lerpold, Pernilla Petrelius Karlberg, Linda Portnoff (red.), Sara Rosengren, Emma Stenström, Karin Svedberg Helgesson, Anna Wahl.

Boken kan köpas bland annat genom Adlibris och Bokus.

För intervjuer, vänligen kontakta Anna-Karin Korpi på Albert Bonniers Förlag. Telefon 08-696 84 97 eller 070-798 85 39.

MEDIA

3 mars Studio Ett

5 mars DN Lördag

7 mars VästerbottensKuriren (rec.) om den är låst, går texten att finna här.

8 mars Ekonomi- och Finansnyheterna (Handelsbankens TV)

8 mars GP (rec.)

8 mars Eskilstuna-Kuriren (rec.)

8 mars Hallandsposten (rec.)

8 mars SvD (krönika)

8 mars Centrum för Näringslivshistoria

8 mars Gomorron Sverige ca 7:52:20

8 mars  SVT Kultur

8 mars Kulturnyheterna (SVT) första inslaget

9 mars Feministiskt Perspektiv (rec.)

9 mars litteraturmagazinet.se (rec.)

9 mars Maktsalongen

10 mars Skånska Dagbladet (rec.)

11 mars DI Weekend

11 mars Jönköpings-Posten (rec.)

14 mars DN Ekonomi (krönika)

15 mars Aftonbladet (rec.)

17 mars Affärsvärlden

18 mars Sydsvenskan (rec.)

21 mars ETC.

22 mars Morgonpasset i P3 (1:36:50 in i programmet)

24 mars shortcut.se

30 mars DI (ledare)

30 mars Tidningen Chef

31 mars DI (krönika)

1 april Resumé (krönika)

9 april Gotlands Folkblad (ledare)

8 april Politik i bokhyllan, SVT

13 april Civilekonomen (ligger inte ute än)

14 april Jusektidningen Karriär (ligger inte ute än)

21 april DN Kultur (essä)

25 april Universitetsläraren (krönika)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Parfymmässa

FragranzeskyltFragranze

FragranzemässhallenFörrförra helgen var jag på Pitti Fragranze i Florens, för att få en bättre inblick i hur parfymmässor funkar. Jag träffade många bekanta som jag intervjuat i parfymbranschen (vid det här laget ca 30) för Scentmakingprojektet. På mässan presenterade framförallt distributörer sina parfymmärken, men seminarieprogrammet var också roligt. Bland annat lyssnade jag på några representanter från parfymproducenten Mane som dekonstruerade en doft de tagit fram för märket JF Schwarzlose, Altruist. Upprinnelsen var också ett samarbete mellan JF Schwarzlose och en likaledes Berlinbaserad konstnär, Paul DeFlorian (alla dessa samarbeten mellan konst-, mode-, design- och parfymvärlden fullständigt exploderar, men det återkommer jag strax till).

På seminariet dekonstruerade näsan, Véronique Nyberg, hela parfymen genom att presentera de viktigaste essentiella oljorna, en efter en. Hon hade en assistent som flitigt stod och förberedde prover som andra assistenter delade ut vid varje bänkrad, så att alla i publiken skulle kunna följa med i presentationen: Bergamott, Citron, Ingefära, Svartpeppar var till exempel toppnoterna, som vi började med. Givetvis var det inte vanliga versioner av dessa. ”Hur doftar då essentiell citronolja utan citral?” var en av de frågor vi fick besvarade med proverna som skickades ut. Och när vi kom längre ner i doftpyramiden fick vi också beundra olika molekyler, exempelvis Aqual och Ambramone. Ingredienschefen dröjde länge vid bilden av Acqualmolekylen som tydligen var ovanligt snygg (se bild nedan).

FragranzeseminariumFragranzemolekyl

Jag uppskattade också ett samtal mellan Chandler Burr och François Hénin från Jovoy, och grundarna av Lucky Scent.

lägesrapport

vågorNice

Jag har inte skrivit så mycket här. Orsaken stavas bokmanus; jag skriver helt enkelt så mycket i worddokument just nu, att jag inte riktigt mäktar med något annat. När dessa manus är klara ska jag börja uppdatera mer här. För jag har vansinnigt mycket att berätta om mitt parfymprojekt. Det händer otroligt mycket spännande på parfymfronten – vissa jag talar med beskriver det som en parfymrevolution – och jag har hunnit träffa många personer från den europeiska parfymindustrin. För några veckor sedan besökte jag IFRA, International Fragrance Association i Bryssel.

Apropå bokmanus så utkommer jag med tre böcker nästa år:

* The Trendmakers som är den engelska översättningen av Trendmakarna, kommer ut på Bloomsbury Academic i juni.

* Det bokmanus jag spurtar med just nu är en oakademisk, lättillgänglig version – utan titel för tillfället – av Trendmakarna, där jag ger mig ut på en trendspaning kring trenderna. Utkommer på Bokförlaget Atlas.

* Linda Portnoff och jag är redaktörer för en bok om kvinnors strategier på Handelshögskolan. Räkna med girlpower i vår! Utkommer på Albert Bonniers Förlag.

Hej från hettan.

Blockbusters

Blockbusters

Idag har vi på ABC-centret haft ett seminarium kring Blockbusters av Anita Elberse, nationalekonom på Harvard Business School. I hennes bok visar hon, med stöd av data på industri- och företagsnivå, hur kulturföretag allt mer anammar en blockbusterstrategi. Talet om ”the long tail” ger hon inte mycket för, framgångsreceptet ligger i stora blockbusters. Hon rör sig i nöjesindustrin, mellan film, tv, förlagsbranschen, musik och sport.

Elberse berättar bland annat att av de åtta miljoner digitala låtar som såldes i Nordamerika under 2011 så såldes 4% i under hundra ex, och 1% i ett ex var. Å andra sidan utgjordes 15% av försäljningen av låtar som såldes i över 1 miljon ex var och 40% av försäljningen utgjordes av låtar som såldes i över 100 000 ex. Koncentrationen på marknaden och informationsteknologin skapar en ”winner-take-all”-dynamik, som gynnar blockbusters.

Att blockbusterstrategin ackompanjeras av ett risktagande utan motstycke är intressant. Siffrorna visar att förlagen, musikproducenterna, tv-bolagen trots allt tjänar mer genom att satsa allt på en häst. Att lägga ytterligare pengar på en och samma vara, snarare än att fördela satsningarna, ger större vinstpotential.

Själv funderar jag mycket över resonemangens tillämpbarheten på en svensk, eller europeisk, marknad. Elberse visar hur blockbusterstrategin breder ut sig. Men exemplen är ofta hämtade ur en amerikansk kulturimperialistisk kontext där alla produkter självklart kan avyttras på en global marknad (tänk bara Sleepless in Hollywood). Enda gången Elberse inte utgår från ett amerikanskt eller brittiskt sammanhang är när hon ger exempel från sportvärlden, där en blockbusterstrategi i form av stjärnjakt förändrat spelplanen. I Real Madrid, Boca, FC Barcelona, och i tenniseliten råder en ”winner-take-it-all”-strategi.

Jag tänker på satsningar som Strindbergs stjärna.

Elberse talar inte så mycket om att bygga upp kulturella värden, om att balansera brett och smalt som är det vanliga förhållningssättet bland kulturekonomer. Men så är hon också nationalekonom. Hon påstår att vi tar till oss kulturprodukter som är populära. Vi är sociala varelser, förklarar hon. Andra aspekter av kulturkonsumtion, t ex att kulturkonsumtion också fungerar som en social markör, lämnar hon därhän. Att de stora filmbolag, tv-bolag och förlag som satsar enorma mängder pengar på marknadsföring av ett fåtal förväntade blockbusters också måste besitta en särskild kompetens, förmågan att se vad som kommer att funka, berör Elberse inte heller. Men konstaterar att satsningarna ibland har drag av självuppfyllande profetior.

Själv läser jag boken som ännu ett exempel på hur kulturföretag idag gör allt för att kringgå och minska de oberoende smakskaparnas makt. Producenterna vill så gärna kommunicera direkt med konsumenterna, eller med återförsäljare utan egna kulturella visioner. Jag tror att vi behöver fler smakskapare, som kan hjälpa oss att hitta nytt, se gammalt på ett nytt sätt, gå bortom de mekaniska rekommendationerna vi får av Netflix och Amazon.

Tsinghua University hälsar på

Idag har vi på ABC-centret tagit emot en delegation från vår motsvarighet på Tsinghua University, National Research Center of Cultural Industry. De berättade lite om sin forskning, som kretsar mycket kring nya medier, och vi om vår. Här på bilden har vi Zhang Zheng (Ph.D.), Min Hang (Associate Professor) och Chengyu Xiong (Professor och centrets chef). Enligt dem är deras center Kinas främsta inom kulturindustriforskning och en stor del av deras forskning får direkta konsekvenser för policyarbetet i Kina. Och kulturindustrin är viktig för den kinesiska staten, det stod klart efter vårt samtal. Men centret används också som en plattform för undervisning inom området kulturindustri, då i samarbete med de olika skolorna på Tsinghua University. Dessa tre forskare var dock hemmahörande på School of Journalism and Communication, men hade även businessbakgrunder av olika slag.

Tsinghuadelegation

Jag tyckte att det var roligt att på nytt stifta bekantskap med Tsinghua University eftersom jag    varit där flera gånger med MBA Global. Då var vi på deras Business School. Tsinghua har ca 26 000 studenter, vilket kanske inte är ett så högt antal för ett universitet, men i och med att universitetet ligger i ett slags universitetskvarter (Haidian) tillsammans med ytterligare elva universitet, så är studenternas överrepresentation på gatorna högst påtaglig. Tsinghua och det intilliggande Beijing University anses tillhöra toppskiktet bland kinesiska universitet (och Fudan University, i Shanghai, som vi tidigare varit på med MBA Global, tillhör också elituniversiteten).

Vi fick en bok på kinesiska som blir något att bita i. Det såg ut att handla mycket om kartläggning. Men vi får nog be någon språkkunnig student att göra ett sammandrag. Hursomhelst så ska ABC och National Research Center of Cultural Industry skriva under ett samarbetsavtal, vilket vi ser fram emot.

 

Tsinghuabok

Här tar vi emot boken om den kreativa industrin.