Smak och kvalitet

Min avhandling Taste at Work undersökte smakens betydelse i kulturproducerande organisationer. Utgångspunkten var att det i kulturproducerande organisationer ständigt fattas estetiska beslut, tack vare att en kulturell logik existerar parallellt med en ekonomisk dito. Den kulturella logiken innebär att man strävar efter att göra något med kvalitet, konstnärlig höjd eller, annorlunda uttryckt, ”bra film/musik/mode/konst”. Alla i organisationen måste därmed förhålla sig till smak.

I många kulturorganisationer blåser nu starka ekonomiska vindar. Den ekonomiska logiken, som i grunden handlar om strävan efter ekonomisk vinning, har kommit att förknippas med en viss typ av arbetssätt, modeller, och syn på marknaden. I den studie som avhandlingen är baserad på (en studie av ett helintegrerat nordiskt filmbolag) manifesterades ekonomiseringen bl a i att nytillsatta chefer i allt högre grad hade en ekonomisk bakgrund, t ex i form av en MBA eller civilekonomexamen, eller arbetslivserfarenheter från snabbrörliga konsumtionsvaror snarare än en kulturbakgrund. Avhandlingen undersökte konsekvenser av denna rörelse.

Den ekonomiska logikens ökade inflytande leder till att allt fler toppchefer och unga aspirerande dito förespråkar ”ett professionellt förhållningssätt till smak”, där de vidhåller vikten av att inte låta sina beslut styras av känslor och personlig smak. De ifrågasätter de beslut som fattas av medarbetare med kulturbakgrund, då de senare anses vara för lite intresserade av företagets bästa och mer intresserade av film i sig. Att ”kliva ur sin egen smak”, ”vara objektiv” och ”oneurotisk” i förhållande till den egna smaken blir ett slags kompetens. Med detta ”professionella” synsätt följer en statisk syn på marknaden där produkterna (filmerna) förväntas spegla marknadens efterfrågan, istället för att låta filmerna forma och förekomma marknaden. Då de två logikerna är konstruerade som varandras motsatser blir allt som har med den kulturella logiken problematiskt i och med att den ekonomiska logiken förstärker sin dominans. Smak och kulturellt kapital framstår som ett problem för organisationen, något som måste hanteras. Smak avfärdas som ”absoluta principer”. Det visade sig också att det ”professionella förhållningssättet till smak” var manligt kodat. Män hade lättare att hävda detta förhållningssätt, och blev i större utsträckning tillskrivna det. Kvinnor, som i högre grad företrädde den kulturella logiken (de hade kulturbakgrund), uppfattades som mer neurotiska och subjektiva, och därmed mest problematiska.

I de delar av organisationen där den kulturella logiken har sina starkaste fästen har män med kulturbakgrund lättare än kvinnor att hävda, och blir dessutom ofta tillskrivna, förmågan att avgöra kvalitet i allmänhet. De antas i större utsträckning kunna identifiera och peka på ”objektiva kriterier” för vad som ses som högkvalitativt. Männen framstår som mindre subjektiva än kvinnor.

Det finns så klart många fler nyanser i den här studien, som inte framkommer i en sådan här sammanfattning. Den kulturella logikens företrädare uppvisar lika stor oförståelse för arbetskamrater med ekonomibakgrund (de skulle ju lika väl kunna sälja tvättmedel, resonerar de). Men i och med att den ekonomiska logikens dominans ökar blir det framförallt intressant att se konsekvenserna av att den kulturella logiken underordnas. Viktigt att notera är att den ”ekonomiska logiken” inte avser vinst i sig, utan ett arbetssätt och ett tillvägagångssätt som utgår från organisationer som verkar på marknader där den ekonomiska logiken är allena rådande. Jag är säker på att kulturföretag kan öka vinsten genom att bli bättre på att utnyttja den kulturella logiken, t ex genom att förstå vikten av legitimitet genom kulturellt kapital.

Ett slags sammanfattning av min avhandling finns i kapitlet Kvalitetsbedömning i kulturföretag i Den omätbara kvaliteten (red. Lars Strannegård).

I studien Om kvalitet studerade jag föreställningar kring kvalitet i filmbranschen, och hur dessa är kopplade till kön. Underlaget var intervjuer med regissörer, producenter, filmkonsulenter och kritiker verksamma i den svenska filmbranschen. Föreställningar om kvalitet visade sig där vara manligt kodade, vilket får till följd en upplevd motsättning mellan ”kvinnlighet” och ”kvalitet”. Att vissa män på maktpositioner kunde referera till kvalitet ”som en känsla”, och att de var motvilliga till att ringa in det mer än så, kan också förstås som en konsekvens av att begreppet inte är ett problem för dem. Det utestänger inte dem. Istället använder de begreppet för att befästa sina positioner (och i förlängningen återskapa maktstrukturerna). ”Förmågan” att bedöma kvalitet ses som en del av deras kompetens.

I vissa organisationer i filmbranschen påpekas ofta att ”kvalitet” inte är särskilt ”subjektivt” utan något branschens beslutsfattare skulle kunna enas kring i praktiken. En tolkning av detta är att man genom många års kontakt med varandra kommit att dela verklighetsuppfattning, en intersubjektivitet, där ”kvalitet” signaleras på vissa typiska sätt och förefaller ganska självklart. Detta innebär i sin tur att denna föreställning kring kvalitet lättare återskapas. Det finns få konkurrerande definitioner.

Läs mer om kvalitetsstudien i en artikel i FLM

One comment

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s